
tisdag 30 september 2008
söndag 28 september 2008
Tid
Fick denna dikt av en vän via mejl:
Att ha tid är lycka,
att kunna njuta av sin frihet,
en frihet av ett inre slag,
den enda verkliga.
Lycka är att ta igen den tid man har förlorat.
Att efter en lång arbetsdag
bara sitta i solen och ingenting
annat att göra än se,
hur landskapet lyser
som ett gott samvete.
Sådan är lyckan.
Vi möter den vid midnatt
i ett barns blick.
Vi ser den bland hästar
betande en sommarmorgon
i en skogsglänta.
Vi hör den i fågelsången
utanför våra fönster.
Allt utom tiden
dröjer ännu kvar.
Bo Setterlind
Att ha tid är lycka,
att kunna njuta av sin frihet,
en frihet av ett inre slag,
den enda verkliga.
Lycka är att ta igen den tid man har förlorat.
Att efter en lång arbetsdag
bara sitta i solen och ingenting
annat att göra än se,
hur landskapet lyser
som ett gott samvete.
Sådan är lyckan.
Vi möter den vid midnatt
i ett barns blick.
Vi ser den bland hästar
betande en sommarmorgon
i en skogsglänta.
Vi hör den i fågelsången
utanför våra fönster.
Allt utom tiden
dröjer ännu kvar.
Bo Setterlind
fredag 29 augusti 2008
Gud jag bekänner.....
Gud, jag bekänner för Dig
Att jag inte haft någon tro på mina egna möjligheter
Att jag i tankar, ord och gärningar har visat förakt för mig själv och min förmåga.
Jag har inte älskat mig själv lika mycket som de andra
inte min kropp
inte mitt utseende
inte mina talanger
inte mitt eget sätt att vara
Jag har låtit andra styra mitt liv
Jag har låtit mig misshandlas och föraktas
Jag har trott mer på andras värderingar än på mina egna
Jag har låtit andra människor vara nonchalanta och elaka
mot mig utan att säga stopp
Jag bekänner att jag inte sträckt på mig
i min fulla förmåga
Att jag har varit för feg att ta strid
i rättfärdig sak
Att jag vikit mig för att slippa bråk.
Jag bekänner att jag inte vågat visa hur duktig jag är,
inte vågat vara så duktig jag kan.
Gud, som jag upplever Dig - Förlåt mig
Ge mig tro på mig själv
Ge mig kärlek till mig själv
(Denna bön lästes på en Sinnesrogudstjänst & har betytt mycket för mig under många år)
Att jag inte haft någon tro på mina egna möjligheter
Att jag i tankar, ord och gärningar har visat förakt för mig själv och min förmåga.
Jag har inte älskat mig själv lika mycket som de andra
inte min kropp
inte mitt utseende
inte mina talanger
inte mitt eget sätt att vara
Jag har låtit andra styra mitt liv
Jag har låtit mig misshandlas och föraktas
Jag har trott mer på andras värderingar än på mina egna
Jag har låtit andra människor vara nonchalanta och elaka
mot mig utan att säga stopp
Jag bekänner att jag inte sträckt på mig
i min fulla förmåga
Att jag har varit för feg att ta strid
i rättfärdig sak
Att jag vikit mig för att slippa bråk.
Jag bekänner att jag inte vågat visa hur duktig jag är,
inte vågat vara så duktig jag kan.
Gud, som jag upplever Dig - Förlåt mig
Ge mig tro på mig själv
Ge mig kärlek till mig själv
(Denna bön lästes på en Sinnesrogudstjänst & har betytt mycket för mig under många år)
Att lita på
Att lita på sitt inre barn
Kräver mod, styrka, kraft
Kräver……Jag vill inte
Jag orkar inte med fler krav
Men i mitt inre barn
Den lilla flickan som gömde sig
Inuit sig själv
I henne finns styrkan, kraften och modet
Det som jag behöver för att orka leva idag
Hon är jag
Men mitt jag har gömt henne
Velat glömt henne
Det gör ont att födas
Nu måste jag födas igen
För att få kraft att leva
Kanske kan jag lära mig
Att älska detta lilla barn som är jag
Kräver mod, styrka, kraft
Kräver……Jag vill inte
Jag orkar inte med fler krav
Men i mitt inre barn
Den lilla flickan som gömde sig
Inuit sig själv
I henne finns styrkan, kraften och modet
Det som jag behöver för att orka leva idag
Hon är jag
Men mitt jag har gömt henne
Velat glömt henne
Det gör ont att födas
Nu måste jag födas igen
För att få kraft att leva
Kanske kan jag lära mig
Att älska detta lilla barn som är jag
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)